Förgiftningar

Text: Olle Görman, Veterinärhuset i Värnamo AB

Glykolförgiftning .

Nu när vintern närmar sig börjar det bli aktuellt att fylla på kylarvätska i bilen. Det inte alla djurägare känner till är att etylenglykol är extremt giftigt för katter och hundar. Glykol smakar sött och gott, och därför slickar hundar och katter gärna i sig av vätskan om de kommer åt. Den dödliga dosen för en katt är 1,5 ml per kilo kroppsvikt och för hund 6,6 ml per kilo kroppsvikt.
Glykol bryts ned i levern och de nedbrytningsprodukter som bildas är giftigare än etylenglykolen i sig. Nedbrytningsprodukterna orsakar kraftiga obotliga njurskador och även påverkan på hjärnan så att djuret verkar berusat.

Förgiftningens olika stadier

Glykolförgiftning förlöper i tre olika stadier. I det första stadiet som kommer inom 30 minuter till 12 timmar ses slöhet, vinglighet , illamående, kräkningar, ökad törst och ökat urinavgång. Vid kraftiga förgiftningsfall får djuret kramper, blir medvetslöst och dör.
I det andra stadiet som kommer 12 till 24 timmar efter intag verkar symptomen att avta och djuret mår mycket bättre.
Då intaget av glykol inte varit så stort, kan det första och andra stadiet passera utan att djurägaren förstår att djuret är förgiftat.
Det tredje stadiet kommer efter 24 till 72 timmar. Då njurarna inte fungerar längre drabbas djuret av urinförgiftning. Urinproduktionen minskar eller upphör. Djuret blir mycket dåligt med nedsatt kroppstemperatur, kräkningar, diarré och ibland påverkan på hjärtfunktionen.

Diagnos av glykolförgiftning

I de fall när ägaren inte sett att katten eller hunden fått i sig glykol kan det vara svårt att ställa diagnosen etylenglykolförgiftning. Liknande symptom kan man få vid mag-tarmkatarrer, inflammation i bukspottkörteln eller vid andra njurskador.
De blodprov som tas visar tecken på njurskada, men då är man redan i det tredje stadiet och djuret går kanske inte att rädda. I många fall kan man ställa diagnos på ett urinprov, då det utsöndras rikligt med oxalatkristaller som man kan se i mikroskop. Tyvärr är det många gånger så att diagnosen ställs efter obducering.
I de fall ägaren har sett att djuret har slickat i sig glykol eller djuret kommer under vård i tidigt skede är behandling möjlig.
Om djuret ses slicka i sig glykol skall man snarast försöka att framkalla kräkning t.ex. med stark senap på tungroten. Dock är det säkraste sättet att framkalla kräkning när veterinär ger en spruta med ett kräkframkallande medel.

Alkoholbehandling

Motgiftet mot glykol är alkohol d.v.s. etanol som ges direkt i blodet via en droppslang, ibland under flera dagar. Djuret är under denna tid berusat av spriten och kräver kontinuerlig passning. Alkoholen gör att omsättningen av glykol till de skadliga ämnen som påverkar njurarna inte sker, utan glykolen utsöndras i oförändrad form och kan inte orsaka någon skada. Avgörande för hur behandlingen skall lyckas är mängden glykol som djuret fått i sig och hur snabbt motgiftsbehandling inleds. Djur som redan nått det tredje stadiet med njursvikt har ingen nytta av motgiftsbehandling.

Chokladförgiftning

Det är inte bara människor som tycker om choklad, även våra hundar äter med förtjusning choklad om de kommer åt. Choklad innehåller ämnet teobromin som är giftigt för hundar. Även små mängder som ges vid upprepade tillfällen kan ge förgiftning eftersom teobromin bryts ned mycket långsamt hos hund. Ju finare och mörkare choklad desto farligare, eftersom halten teobromin är väsentligt högre än i ljus choklad.
Även i den mörka chokladen varierar teobrominhalten, mellan 4,5 till 16 milligram per gram choklad. Giftig dos är 20 milligram per kilo kroppsvikt och dödlig dos är 90 till 250 milligram per kilo kroppsvikt. Det innebär att en liten hund som väger 5 kg, kan bli förgiftad av 1 1/2 gram riktigt fin mörk choklad med hög teobrominhalt. Samma hund kan i värsta fall avlida av 6 gram.

Symptom på chokladförgiftning

Efter 4-5 timmar börjar man att se symptomen och symptomen är många. Teobromin är ett stimulerande medel så hunden kan bli orolig, upphetsad, darra, få hjärtklappning, oregelbunden puls, kräkningar, diarré, ökad urinproduktion, ökad törst, epilepsiliknande anfall med kramper, medvetslöshet och död.

Framkalla kräkning

Om man vet att hunden ätit choklad nyligen bör man snarast försöka att framkalla kräkning. Det bästa är att söka veterinär som ger kräkmedel i injektionsform. Ju mindre mängd teobromin som hinner tas upp desto bättre. Till veterinären bör man ta med chokladförpackningen så att man kan räkna ut hur mycket teobromin som hunden har fått i sig. Har det gått längre tid sedan chokladätningen ger man aktivt kol som binder giftet, förutsatt att hunden är vid fullt medvetande. Det finns inget speciellt motgift mot teobromin, så behandlingen går ut på att påskynda utsöndringen genom dropp direkt i blodet. Man kan också behöva medicinera för kramper eller påverkan på hjärtat. Behandlingen kan behöva pågå under flera dygn eftersom utsöndringen är så långsam.
De hundar som överlever brukar bli helt återställda.

Förgiftning med råttgift

En av de vanligaste förgiftningarna är förgiftning med råttgift, och det gäller både hund och katt. Råttgift är gjort för att smaka gott, annars hade inte råttor och möss ätit av det. Oftast är giftet färgat i någon färg som gör att man kan skilja det från ofarliga produkter.

Rubbningar i blodkoagulationen

De vanligaste råttgifterna gör att blodet inte att kan koagulera genom att de minskar bildningen av vitamin K. Detta vitamin är nödvändigt för att aktivera vissa koagulationsfaktorer i blodet.
Den äldre typen av råttgift som innehåller warfarin eller kumatetralyl är mindre farliga än de nyare s.k. superwarfarinerna, som innehåller bromadiolon, brodifakum, difenakum eller flokumafen. Det är av största betydelse att vid kontakt med veterinär man kan tala om vilken typ av råttgift det rör sig om.
Hundar äter gärna giftet direkt, medan katter oftast blir förgiftade genom att äta förgiftade möss och råttor. Mest utsatta är då katter som har smågnagare som sin huvudsakliga föda. Små mängder råttgift under längre tid kan vara farligare än en engångsdos. De nyare sorterna kan dock vara direkt dödande. Det är naturligtvis mycket viktigt att när råttgift läggs ut, skall det ske på ett sådant sätt att husdjur inte kan komma åt det.

Tecken på förgiftning

Symptomen på förgiftning kommer oftast efter 24 till 36 timmar, och de beror på den bristande koagulationsförmågan i blodet. Näsblod, bleka slemhinnor, svaghet, andningssvårigheter, blodiga kräkningar, blodblandad eller svart avföring, blod i urinen, hälta om man får blödningar i lederna och blödningar i bröst- och bukhåla.

Behandling med K-vitamin

Djur som man ser äta råttgift skall man framkalla kräkning på så fort som möjligt. I övrigt behandlas misstänkta eller konstaterade fall av råttgiftsförgiftning med injektioner eller tabletter av K-vitamin till att börja med och därefter tabletter. I riktigt allvarliga fall kan det bli nödvändigt med blodtransfusioner. Beroende på typ av råttgift kan behandlingen behöva pågå i flera månader. Med blodprov kan man sedan fastställa när koagulationstiden är normal igen.

Giftinformationscentralen

Giftinformationscentralen i Stockholm svarar även på frågor rörande husdjur. I deras register finns data på olika typer av förgiftningar, deras förlopp och åtgärder som bör vidtas.