Aggressiva hundar Svenska Kennelklubben accepterar inte hundar som uppträder
aggressivt. Nutidens samhälle kräver att även de raser som i sin historiska bakgrund
använts som vakt- eller kamphundar uppvisar stor tolerans mot människor samt att
alla hundar oavsett ras måste visa sådan hundtolerans att de fungerar enligt samhällets krav.
Ett aggressivt beteende är sällan genetiskt betingat, utan har oftast uppstått genom
felaktig fostran, hundhållning och/eller dressyr.
Hur agerar SKK?
Hundar som i olika sammanhang bevisats uppträda alltför aggressivt beläggs med r
egistreringsförbud samt fråntas rätten att delta i av SKK arrangerade utställningar,
prov och tävlingar samt träningsverksamhet.
Vad säger lagen? Hundar som befunnits ha ett aggressivt beteende skall alltid hållas
kopplade samt förses med munkorg.
Läs mer om "farliga hundar".
Allergi I god hundhållning ingår att hundägare tar stor hänsyn till människor som har
allergiska problem med pälsdjur. Detta innebär att hundägare måste acceptera att vissa
offentliga utrymmen ej är till för hundar.
SKK anser också att samhällets regler måste anpassas så att hundägare kan utnyttja
offentliga färdmedel och platser på rimliga villkor.
SKK skall bli mer offensiv i sin information om pälsdjursallergier.
SKK skall vidare mer aktivt samarbeta med forskare för att bibringa allmänheten större
kunskap i frågan.
SKK stambok Svenska Kennelklubben (SKK) bildades 1889 med avsikt att främja aveln
av rashundar och därmed upprättade SKK en stambok (”släktträd”) för respektive ras.
SKK har dock även ett samhällsansvar som "hundägarnas riksorganisation" vilket medför
att oregistrerade hundar tillåts på kurser som innehåller grundläggande allmän dressyr.
Då vissa provformer tillkommit med anledning av SKKs samhällsansvar, kan oregistrerade
hundar dokumentera sin lämplighet genom att deltaga inom vissa områden. Dock stambokförs
aldrig resultat från oregistrerade hundar.
Blandrasavel/rasutveckling? En viktig frågeställning i detta sammanhang är: var går gränsen
mellan blandrasavel och att utveckla en ny ras? Utveckling av en ny ras kan påbörjas när det
finns en uttalad målsättning och att den planerade rasutvecklingen är sanktionerad inom
organisationen samt att godkänt avelsprogram föreligger.
Läs mer om icke stamboksförda hundars rätt att deltaga i SKKs olika verksamheter.
Dressyrpolicy För SKK är det självklart att all hunddressyr ska utgå från positiv inlärning och
förstärkning. I den mån en hund behöver korrigeras, får tillrättavisningen aldrig vara onödigt
hård, den måste anpassas till individen, förseelsen och situationen och får aldrig styras av
förarens ilska eller dåliga självbehärskning.
Fysisk-psykisk belastning på hund i träning och arbete Vissa hundar utsätts för hård
belastning och risk i sitt arbete. Därför är det ofrånkomligt att de också utsätts för
fysisk och psykisk belastning under träning. Exempel: jakthundar vid eftersök
på vissa viltslag, räddningshundar, bomb- och minhundar samt polishundar.
Läs mer om SKKs dressyrpolicy.
De fyra stora rovdjuren
SKK uttalar följande avseende den aktuella frågan om de fyra stora rovdjuren kontra hund;
• samverkan mellan jakt- och andra bevarandeintressen, näringar, lokalbefolkning
och myndigheter är en förutsättning för en lyckad rovdjurspolitik
• specialklubbarna måste kunna genomföra den prov- och träningsverksamhet som
utvecklar våra jakthundar
• Paragraf 28 i jaktförordningen ska fortsatt innebära att varg jämställs med björn, järv
och lo när det gäller den enskildes rätt att skydda sin hund
• ersättning för hund som dödas eller skadas av rovdjur ska följa de principer som SKK
utarbetat tillsammans med djurförsäkringsbolagen
• I övrigt stödjer SKK Svenska Jägareförbundets rovdjurspolicy
"Farliga hundar" Svenska Kennelklubben kommenterar jordbruksminister Margareta Winbergs
uttalanden angående raser som eventuellt kan tänkas förbjudas i Sverige.
Margareta Winberg gjorde under måndagskvällen den 17 och tisdagen 18 juli, uttalanden om
att några "farliga" raser eventuellt skulle kunna förbjudas i Sverige. Detta med anledning av de senaste dödsolyckorna i Tyskland och Belgien samt några uppmärksammade händelser i Sverige där både människor och djur har blivit bitna av så kallade "kamphundar".
Svenska Kennelklubben har efter detta blivit uppringda av såväl tidningar, lokala radiostationer, SVT1 Aktuellt, SVT2 Rapport och TV3s nyhetsprogram. Samtliga journalister sökte SKKs åsikter på ett förbud av vissa ännu ej namngivna raser samt förtydliganden av problemen.
SKK hävdar att det inte är ett rasproblem, utan ett hundägarproblem. Skulle några raser komma att förbjudas väljer aktuella "uppfödare" och "hundägare" nya raser och kombinationer. På det sättet når listan aldrig ett slut. En annan aspekt är också att de hundar som har figurerat i massmedierna främst är blandraser vilket inte gör problemet och identifikationen lättare.
SKK välkomnar och stöder den nya lag om obligatorisk ID-märkning och ägarregistrering av samtliga hundar under åtta år, som riksdagen fastställde maj 2000 och som träder i kraft 1 januari 2001, till vilken SKK har fungerat som remissorgan,. (Hundar som redan är ID-märkta, ca 500.000 st med chip eller tatuering kommer inte att märkas om). SKK förordar ett striktare hundägaransvar och ser märkningen som ett verktyg för polisen att kontrollera och förekomma en del av problemen. Polisen får lättare att beslagta omärkta hundar och hundar som inte kan skötas av sin ägare. Straffpåföljden för en beslagtagen hund kan bli avlivning.
Problemen som nämns i massmedierna, finns främst runt våra tre större städer Stockholm, Göteborg och Malmö. Oseriösa personer bedriver en okontrollerad avel på diskuterbara individer och valparna säljs och avyttras sedan till personer som varken har förmåga att handha eller äga hund. Det är därför de oseriösa uppfödarna och ägarna som orsakar problem, inte hundar av vissa raser.
I massmedierna nämns ofta ordet "kamphundar" då man refererar till hundar som deltagit i slagsmål och olyckor. Ordet härstammar från 1800-talet då hundkamper med främst bulldoggar och staffordshire bullterrier anordnades i England. Ur dessa raser kom sedan de amerikanska varianterna american staffordshire terrier och american pit bull terrier. Numera avlas dessa raser (med undantag av american pit bull terrier, som på grund av internationella bestämmelser, inte går att registrera i Sverige.) enbart för exteriörutställningar och med ett social anpassat temperament. Det innebär att det är felaktigt att kalla t.ex. schäfer, dobermann eller rottweiler som varit inblandade i olyckor för kamphundar.
Läs mer om aggressiva hundar.
Kupering I den ständigt pågående kuperingsdebatten kan SKKs policy sammanfattas enligt följande:
• Lagen ska följas.
• SKK arbetar för närvarande med att kartlägga och dokumentera om det finns raser där att kuperingsförbudet innebär upprepade skador och därmed vållar avsevärt lidande för den enskilde hunden.
Osunda raser SKKs målparagraf säger att aveln skall inriktas på mentalt, fysiskt sunda, bruksmässigt, jaktligt och exteriört fullgoda rashundar. Därför tar SKK avstånd från, och skall bekämpa avel och premieringar av, osunda egenskaper.
Tar SKK avstånd från några raser?
SKK tar bestämt avstånd från så kallade pitbullterrier och varghybrider.
I övrigt tar inte SKK avstånd från någon FCI-erkänd ras, men konstaterar att det finns enstaka individer som uppvisar beteende som inte kan accepteras.
Dressyrpolicy för SKKFastställd av Kennelfullmäktige 1997
Vi är ganska lika våra hundar Liksom människan är hunden ett socialt djur som trivs i små grupper. Hos oss motsvaras hundflocken av familjen, kompisgänget, fotbollslaget eller någon annan mindre grupp med gemensamma normer, där vi känner trygghet och solidaritet. Denna likhet i socialt avseende är själva nyckeln till hundens position som människans bästa vän och medhjälpare och den skall också vara det fundament på vilken all uppfostran, utbildning och dressyr av hundar vilar.
Det skall börjas i tid..... Hundens sociala anpassning måste påbörjas redan i valpstadiet. Därför skall den unga hunden så ofta som möjligt få vistas tillsammans med människor. Genom att både visa uppskattande vänlighet och sätta gränser för den unga hunden, klargörs rangordningen samtidigt som hundens uppmärksamhet och samarbetsvilja utvecklas.
Valpen skall redan tidigt få klart för sig var den står på familjens sociala rangskala. Det kan emellertid inte nog betonas, att hunden aldrig får kuvas. En hund betraktar som sin självklara ledare endast den som vunnit hundens respekt genom att vara rättvis, bestämd och konsekvent. All framgångsrik hunddressyr bygger på ett harmoniskt förhållande mellan hunden och en tydlig och respekterad ledargestalt.
Hårda tag hämmar hunden Inom hundflocken existerar olika former av aggression, exempelvis ranghävdande och avvisande. Genom den förstnämnda hävdar den enskilda medlemmen sin ställning inom flocken. Den andra formen syftar till att stöta bort en icke önskvärd flockmedlem. Detta är ytterst viktigt att hålla i minnet. Förstår hunden till fullo varför den råkat i tillfällig onåd, får tillrättavisningen effekt även om den inte är särskilt kännbar. Inser hunden däremot inte sambandet mellan förseelse och korrigering, uppfattar den förarens missnöje som avvisande aggression. Tillrättavisningen får då inte någon som helst positiv verkan på hundens beteende. I stället upplever hunden att den inte är önskvärd och drar sig undan, blir rädd och krypande. Händer detta upprepade gånger, mister hunden helt förtroendet för sin förare och förlorar förmågan att ta till sig dressyren.
Hunden måste vara med på noterna Bestraffning är ingen inlärningsmetod och kan därför aldrig forma en hunds beteende i positiv riktning. Däremot nås framsteg i all dressyr om det önskvärda beteendet gradvis tränas fram under en systematiskt uppbyggd inlärningsfas i största samförstånd mellan förare och hund. Hunden måste alltid förstå varför den tillrättavisas. Den handling vi genom dressyren önskar att hunden lär sig utföra får inte heller av denna uppfattas som farlig eller smärtframkallande. Brott mot dessa grundläggande dressyrprinciper kan vara liktydigt med djurplågeri.
Genom belöning av det korrekta beteendet kan tillrättavisning i de flesta fall undvikas. Speciellt under de tidigaste skedena av inlärningen av ett nytt moment bör hunden belönas frikostigt vid minsta framsteg. Även senare under träningen är belöning alltid att föredra framför tillrättavisning. I detta sammanhang är det viktigt att betona att kravet på hundens anpassning till olika former av verksamhet, miljö osv, aldrig får överskrida den enskilda hundens förmåga.
Alla hundar är inte lika Alla hundar måste genomgå någon form av uppfostran eller dressyr för att fungera i vårt samhälle. Beroende på ras och användningsområde är det emellertid stor skillnad på vad som krävs av den färdigutbildade hunden. Av våra sällskapshundar fordrar vi normalt endast en viss grad av lydnad för att underlätta relationen mellan hunden och människorna i dess närhet. För vall-, bruks-, skydds-, tjänste- och jakthundar är kraven väsentligt högre, och det kan därför ibland krävas en mera eftertrycklig dressyr för att hunden ska fungera pålitligt även i en svår eller frestande situation.
Ett mycket stort ansvar vilar på uppfödarna när det gäller att bevara och om möjligt ytterligare förbättra dessa rasers bruksegenskaper och få fram hundar med utpräglad naturlig fallenhet för sin uppgift och som därför kan dresseras med små medel. Aveln inom jakt- och brukshundraserna skall baseras på hundar som visat sig lätta att, utan hjälp av kraftiga korrektionsmetoder, dressera till en hög nivå inom rasens användingsområde.
Här kan inte nog understrykas vikten av att den presumtive hundägaren väljer hund av lämplig ras, så att hunden kan svara mot ägarens behov och samtidigt få utvecklas inom det användingsområde, som den många generationer avlats för.
Dressyren skall individanpassas I den mån korrigering eller tillrättavisning ändå behövs i samband med hundutbildning, får denna aldrig vara onödigt hård. Det är naturligtvis omöjligt att exakt ange var gränsen går mellan tillåten och otillåten korrigering av hund. Det är inte enbart själva tillrättavisningens innehåll som har betydelse, utan även situationen som den utdelas i och hur känslig ifråga hunden är.
Därför måste tillrättavisning av hund alltid anpassas till individen, förseelsen och situationen och får aldrig styras av förarens ilska eller brist på självbehärskning. Tillrättavisning av hund som visar rädsla eller tydlig underkastelse får inte ske.
Det är inte möjligt att dra en skarp skiljelinje mellan tillåtna och otillåtna sätt att tillrättavisa hund. I princip skall det i de flesta fall räcka med verbal tillrättavisning och/eller kroppsspråk.
Icke stambokförda hundars rätt att delta i SKKs olika verksamheter
(fastställd av SKK centralstyrelse 2007-11-27)
Bakgrund
Svenska Kennelklubben (SKK) bildades 1889 med avsikt att främja aveln av rashundar och därmed upprättade SKK en stambok (”släktträd”) för respektive ras. Detta har under mer än hundra år varit organisationens ledstjärna i det kynologiska arbetet. Under tidsperioden har många nya raser utvecklats och erkänts inom både SKK och FCI. I detta utvecklingsarbete har viss korsningsavel förekommit och efter särskild prövning godkänts av organisationen, då den bedömts som nödvändig för att förädla eller utveckla specifika egenskaper hos olika raser. Dagens så kallade blandrasavel har helt andra motiv varför den omöjligt kan rymmas inom SKKs organisation.
SKKs samhällsansvar
SKK har ett ansvar som ”hundägarnas riksorganisation”. Med detta följer att
allmänhet och myndigheter utgår från att SKK är en garant för god hundhållning.
SKK och dess specialklubbar har också ett stort ansvar för att Försvarsmakten,
Polismyndigheten, Räddningsverket, Tullmyndigheten, jägarkåren och andra näringar har tillgång till för ändamålet dugliga hundar.
